Den blomstertid nu kommer, den blomstertid nu går,
och under alla somrar, i alla dessa år
så går ett stråk av glädje, en klangfull ton i dur,
som inte kan förklaras av något När Var Hur.

Det är en sång om örtagård, om hav och bländvit sand
där vi har badat, druckit saft, och kanske någon grogg ibland.

Det är en sång i sunnan, i sommarnattens ljus
där samtalen var fyllda (av filosofiskt brus…) av klarhet och av ljus
Om Emma och om klämma; om flommisk örtesäng,
och varje femte år en lysande refräng.

Den blomstertid nu kommer, den blomstertid nu går
och detta har vi lärt oss efter alla dessa år:
När glädjens skål du tär den största du har lust i,
då släcker Du Din törst per den första augusti

 

På temat PRÄSTGÅRDEN NÄSTA utbrast Kryddan i en Kampsång för extramural expansion. Mel: Självklar

Prästens lilla stuga
skulle minsann duga
Den har plats för funktionärer
Med en extra hacka
Kan vi gå och knacka
på hos kyrkans dignitärer
Vi vill ha mer
plats för än fler
folk som tillhör våra sfärer
Det blir nog bra
om vi vill ha
ännu större husaffärer